Doherty sjunger i högtalarna. Det är som vanligt här hemma. Volymen är låg och låten långsam. Då och då kommer det favoritstycken, där jag inte kan låta bli att sjunga med. Textrader som ger mig gåshud. Han är fantastisk. 

Det är kallt i lägenheten och utanför fönstret är aprilhimlen grå. Bara för någon dag sedan satt jag ute på balkongen, sög in varenda liten solstråle och hade förhoppningar om vår. Nu verkar den långt borta. 


"Because you'll tell me what you want and I'll avoid it.
Tell it to the sick and to the damned.
Show me what you love, watch me destroy it.
For love just crumbles in my hands.

----
"