what became of the dreams we had? what became of forever?

"Jennifer Lopez gets called J-Lo as a nickname she made for herself, so now I’m doing the same. From now on you can call me P-Do. All my fans are P-Do-philes"


små, vita ljus - bara stjärnor mellan träden

Tankar, känslor. Hur får man ur sig allting? Oftast rinner allt ner i fingrarna på mig och ut på tangenterna. Men får man verkligen skriva allting man känner? Vad kan tolkas fel, missuppfattas? Har ni någonsin känt er så kvävda, uppgivna på livet att ni bara vill skrika rätt ut? Skrika sig hes, få ut varenda liten otäck känsla som ligger och skaver i något hörn. 

Jag vet inte vad det är med mig idag. Jag är glad, samtidigt som jag bara vill bryta ihop. Spännande saker är på ingång. Men mitt i allt saknar jag dig så hela kroppen värker. Igår hittade jag en tavla du gjorde till mig för några år sedan. Helvetet brakade lös och jag kunde inte sluta gråta. Jag orkar inte med det här längre. Hälsade på dig på kyrkogården här om dagen. Bara det, känns helt ofattbart. Alla blommor fanns kvar, bevarade av kylan. Du skulle vara så stolt om du såg hur vackert det är, speciellt alla ljus som brinner för dig på kvällarna. 

Älskade du. Vad livet gör ont. 



i wish

 
 
 
 
 
 

...

En månad.
Jag saknar dig, ängel.


incoming

say one more word, i double-dare you. bring it on. it's my world your in, it'll take you down in a minute. you can alter your look and i'll crusify your rage, but the truth seems like a fist mark in your face.

i don't give a flying fuck, motherfucker.

 

 


who the fuck is pete doherty?


--

Varma kramar. Vi ses snart igen. Allt är som bortblåst. Det snurrar på så fort. Jag vill att karusellen ska stanna, vill kliva av. Jag vill vakna upp från denna mardröm. Imorgon tar vi ett sista förväl. Vi ses aldrig mer. Aldrig någonsin. Jag vill inte förstå. Jag vill inte att det ska vara såhär. 

"i hjärtat lever minnena kvar. älskad - saknad"
Sov gott, ängel. 

din sommarklänning är för stor, den glider ner över axeln

 

"Jag vill inte att du ska se alla märken på min hud. Jag vill inte ens att du ska le när jag säger att jag är ful. Din sommarklänning, släng på golvet. Snälla, ta på den igen. Vi kommer ändå aldrig närmare än såhär. Jag vill inte att du ska be om att få röra vid min hud. Jag vill inte ens att du ska se min kropp när det är ljust. Berätta för mig hur man bryter isen." 

 

 

 


sångerna, mikael, minns du sångerna?

Min bästa. Min finaste. Min gud.
Är jag besatt? Jag antar det. Men kan samtidigt inte hjälpa det. Den går på repeat. Att de alltid lyckas. Levererar gång på gång. Jag älskar det. Jag älskar honom. 
 
"Ett snedsteg ifrån barndomen. En fransk kyss från en vuxen värld full av våta hemligheter. Rå som en decemberdag. Vi trängde oss förbi kön in i katedralen. Det fanns ingen som kunde röra oss, men du vet att jag var lika rädd som du. Det fanns så mycket att se så jag släpper taget om din hand och du försvann. Du vet att jag var lika rädd som du.

Somrarna, vad hände med de somrarna när du och jag var kungarna av ingenting från ingenstans? Nu faller snön och mörkret är en mördare som kräver varje kreativ tanke som vi någonsin tänkt, men du och jag dansar än. Ett krig, ett spel, en lek, ett skämt. Vi kunde aldrig enas ens om musiken.
 
Andas in och andas ut, orkar jag så orkar du."
 
 
 

RSS 2.0