Jag vet inte riktigt hur man gör det här längre. Att ha gått från att inte kunna sova själv till att inte kunna sova med någon. Har flytt så många gånger av rädslan att bli sårad, för att sedan inse att det är jag själv som krossar hjärtan och förstör. Jag behöver spänning. Äventyr. Jag tröttnar så lätt. Vill inte ha det så. 

Behöver min fina vän U just nu. Tjejen som kan förklara för mig hur jag fungerar. Det känns som vi har känt varandra hela livet. Hon berättade saker här om dagen, om mig själv, som inte ens jag kan sätta ord på.

Just nu har jag en pirrande känsla i magen. Någon fin. Jag vill inte förstöra det här. Jag vill lära mig visa känslor ordentligt. Våga släppa in någon, på riktigt. Visa vem jag är. Att jag egentligen är så mycket mer.