Det har skett saker som inte borde ha hänt. Saker som ingen i världen kan göra någonting åt. Hjärtat värker, men mina känslor är en fis i rymden jämfört med vad andra människor känner just nu. Jag vill säga något. Men vad tröstar i en situation som denna? Ingenting. Det finns inget att säga för att göra allting bra igen. Som agnostiker kan jag inte be till högre makter om hjälp. Det kanske ändå inte är någon som lyssnar. Ett hjärta, ett "jag tänker på dig" är allt jag har att komma med. Ibland känner jag mig så meningslös i denna stora värld.