Har legat på golvet i tre timmar. Bara stirrat upp i taket och låtit tårarna rinna. Jag känner mig tom, men samtidigt vill jag bara skrika mig hes. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vet inte vad jag ska säga. Det gör så ont. Snart kommer världens underbaraste pojkvän hit. Jag klarar inte av ensamheten längre. Hemska, orättvisa värld.