minns det som igår. första gången du log, som om jag snubblade pladask på marken och bara dog

Life's a bitch and then you die.
Finns mycket att säga just nu. Men jag säger inget alls så har jag ingenting sagt. Man blickar framåt, går vidare. Sköter sig själv. Det är så det går till. Gräva ner sig och gå under för småsaker? Pyttsan. Jag har värre saker att tänka på nu. Värre saker att hålla tummarna för. Att hoppas på att högre makter hjälper till även denna gång. Det är mycket som händer i min lilla bubbla just nu, saker som jag inte klarar av att stänga ute. Så, ett nederlag som detta kan direkt inte få mig ur balans. Jag bara tackar och bockar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0