Jag kan tänka tills det knappt finns något kvar. Jag har känslor utan uppehåll. Jag har förlorat en tävling men vunnit ett vad. Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av.

När jag träffar gamla vänner har jag ingenting att säga dem. De ställer frågor och jag bidrar inte med något. Och jag ångrar det lilla jag säger eller drar ett allvarligt skämt. Jag tycker mig höra vad de tänker; är hon sådär jämt?

Jag kan sitta själv i parken till solen ändrat färgen i mitt hår. Jag kan offra allt jag har för ingenting. Ja, jag sträcker mig så långt det går men jag behöver dig. Kom hit och rör om, jag behöver något att skriva om.

Jag saknar dig mindre och mindre. Det kommer annat emellan och det är bra. Jag saknar dig mindre och mindre. Jag har glömt dig en vacker dag.