Livet känns bara så enformigt och tråkigt just nu. Klockan ringer, jag duschar, fixar mig, åker till jobbet. Är trevlig mot kunder, frågar om jag ska lägga kvittot i påsen, viker kläder. Åker hem, äter mat, kollar film, sover. Så ser mina dagar ut just nu. Jag klagar, men ändå vill jag inte göra det. Jag trivs skitbra på jobbet och tycker att det är kul. Träffar underbara människor och har toppen arbetskamrater. Men utöver det? Jag är trött som en gnu när jag kommer hem så orkar inte umgås med någon. Så jag saknar mina vänner. Känner mig socialt undernärd. Men ändå får jag skylla mig själv? Stå ut med att du är trött och åk hem till någon, pucko.

Och jag börjar tröttna på att bo hemma. Lägenheten jag skickade intresseanmälan på fick någon annan glad människa. Jag blev besviken. Vill börja ta hand om mig själv, växa upp. Sluta vara bortskämd och få det mesta serverat. Känns så jäkla lamt. Som en fyraåring. Jag fyller fan tjugo nästa år. Nej, jag måste ta tag i livet.