Så var jag i programmet igen, talar när jag ska tala, är när jag ska vara, äter när jag borde vilja bli mätt. Försöker bli lurad att det är mitt sätt framför andras men jag andas samma luft som igår, vistas i samma rum som igår, vet precis lika lite som då. All min kraft den går åt till att stå, stå ut med att gå omkring i samma hjulspår. Ingenting annat, bara samma. Programmerad till att aldrig stanna. Men inuti finns en kraft till nåt annat, frammana dynamon som gör villkoren osanna. Stryk stressen inuti, utanpå. Pressa bort den så gott det går så ska du se att du skrapar fram alternativet till din frihet, din egna frihet.

Inuti kan du tänka fritt, leta vägarna till livet som kan bli ditt. Slösa inte bort ditt
liv, resan den börjar inuti.