--
Blicken stannade under ögonen, hon hade lärt sig att foundation täckte de mörka ringarna efter ännu en sömnlös natt. Hon mötte sedan sin egen blick i spegeln. Hennes blå ögon som hon fått så många komplimanger för, som nästan brukade glittra, var nu tomma och rödgråtna. Hon var trött på att gråta, trött på att känna sig så otillräcklig. Hon lät blicken vandra ner över ansiktet. Tänk alla dem som sagt att hon var fin, var vacker. Vart då? Vad såg de som inte hon gjorde? Tittade man noga såg man att näsan var lite sne och överläppen alldeles för tunn. Hon fortsatte granska sin spegelbild. Hennes mörkblonda hår hängde livlöst ner på axlarna. Hon såg på sin tidigare så vältränade kropp, som numera kändes klumpig och alldeles för stor. Tänk så många gånger allt hade blivit helt fel i livet, alla dessa gånger hon hade blivit sviken. Hon hade allt för många gånger försökt intala sig själv att hon mådde bra. Allt var bra. Men nätterna hemsökte henne med minnen och känslor som sakta förstörde henne. Hon såg återigen på sin kropp. Alldeles för stor. Ett illamående steg inom henne, så hon sjönk ner vid toaletten, blundade och räknade sedan till tre. Hon satte fingrarna i halsen och kände hur vätskan i magen ofrivilligt letade sig uppåt. Ögonen fylldes med tårar. Hon hade förväntat sig en känsla av lättnad. Men hon kände sig fortfarande lika tom.
Kommentarer
Trackback
