...

Det går framåt, sakta med säkert. Ibland hamnar man i svackor, ligger ner ett tag, sedan reser man sig och vandrar vidare. Ibland behöver man hjälp under vägen, någon som finns vid ens sida och håller ens hand. Någon som är bra, någon att ventilera hos. En egen Dr. Phil. Jag svamlar, men kan nog erkänna att jag är ganska lycklig, väldigt glad iallafall, idag.

Bara att få höra små saker, läsa fina ord, det får mig att må bra. Du får mig att må bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0