vi blev som dom andra

ibland tänker jag inte alls. ibland tänker jag för mycket.
men jag har aldrig riktigt koll på vad som händer egentligen.
på senaste tiden har jag levt i min lilla bubbla. jag har inte orkat med
nånting egentligen. allt blev för mycket, jag blev impulsiv och gjorde det
första som dök upp i huvudet på mig. men nu, när jag försöker lugna ner
allt. få stopp på allt snurr. ordna upp allting igen, det är då man inser
att man har förlorat någon fin, någon bra.

vid sådana tillfällen kan man inte göra annat än att skylla sig själv.
kanske kan jag ordna upp det här, kanske inte.
det gör ont, och dom sömnlösa nätterna börjar slita på mig.

om jag bara kunde vrida tillbaka tiden

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0