tänker högt och skriker tyst

Långt bortom molnen finns hopp och tro.
Det finns även i din själ.


Ibland tvekar jag på det.
Vissa dagar, som nu, ligger jag på botten.
Jag vet att ytan är nära, men hur mycket jag
än kämpar så kommer jag inte upp.
Jag kvävs.

Tankar, funderingar.
Så mycket snurrar runt.
Jag är osäker,
men samtidigt har jag aldrig varit säkrare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0