det känns tomt,
konstigt tomt.
att något vackert
helt plötsligt kan ta slut.

första gången vi träffades
var i början av ettan.
du skickade sms och bad om
en polares nummer,
även fast du redan hade det,
bara för att få kontakt med
mig på något sätt.
vi började prata, ganska mycket,
och det tog inte lång tid innan
jag föll för dig.
du var så snäll och underbar
och du visste precis hur du
skulle göra och vilka meningar
du skulle använda för att få
mig förälskad.

efter det så har det varit vi.
vi har haft våra motgångar.
det har gått upp och ner,
men mestadels av tiden har allt
vart hur bra som helst.
men nu, jag vet inte vad som har hänt.
det är inte alls som det brukar
och jag hatar att det slutar såhär.

det finns ingen bättre än dig,
så förhoppningsvis löser sig allt igen.
ett år och tre månader.

tack för allt