justja,
Jag har varit i Spanien. Kanske har glömt att nämna det? Kanske har glömt bort bloggen helt. Det kan faktiskt vara så. Två veckor i alla fall. Med solsken. Fina människor. Vin. Bad. You name it. Har även jagat otäcka duvor och fått fötterna uppätna av fiskar. Det sistnämnda var nog det läskigaste jag har gjort på länge. På riktigt. De åt på mina fötter. Det kan väl ändå inte vara gott? Vad vet jag.
Kom hem i söndags. Ida bokade mig direkt efter att jag klev ut från planet. Så vi gosade lite på kvällen. Igår kom mina pojkar förbi. Vi fixade fruktsallad och körde en helkväll i soffan. Åh, vad jag har saknat er. Idag är jag sjuk. Hur otippat? Förkylningsbacillerna anföll mig så fort jag andades in den svenska kylan. Ont i halsen, nästäppa. Kanonkult. Eller hur var det nu igen? Lock för örat har jag fortfarande från flygresan, så det kommer väl antagligen sitta i tills jag blir frisk igen. Fast helt frisk kommer jag nog aldrig bli. Vissa syndrom går visst inte att bota.
Nej, nu svamlar jag som vanligt. Tittade nyss på Confession of a child of the century. Vacker, så himla vacker. Jag älskar Doherty. Verkligen. Älskar. Nu då? Hör att Kändishoppet visas på tvn ute i vardagsrummet. Tänka sig, vad mycket skit de hittar på bara för lite tid i rampljuset. Kanske får bli lite Family Guy istället. Det kommer jag nog aldrig tröttna på. Skulle behöva mat egentligen först. Har blivit lite väl lat på den fronten efter att ha blivit serverad av svettiga män varje dag i två veckor.
Nej, nu orkar jag inte mer. Jag lever i alla fall.