sångerna, mikael, minns du sångerna?
Min bästa. Min finaste. Min gud.
Är jag besatt? Jag antar det. Men kan samtidigt inte hjälpa det. Den går på repeat. Att de alltid lyckas. Levererar gång på gång. Jag älskar det. Jag älskar honom.
"Ett snedsteg ifrån barndomen. En fransk kyss från en vuxen värld full av våta hemligheter. Rå som en decemberdag. Vi trängde oss förbi kön in i katedralen. Det fanns ingen som kunde röra oss, men du vet att jag var lika rädd som du. Det fanns så mycket att se så jag släpper taget om din hand och du försvann. Du vet att jag var lika rädd som du.
Somrarna, vad hände med de somrarna när du och jag var kungarna av ingenting från ingenstans? Nu faller snön och mörkret är en mördare som kräver varje kreativ tanke som vi någonsin tänkt, men du och jag dansar än. Ett krig, ett spel, en lek, ett skämt. Vi kunde aldrig enas ens om musiken.
Somrarna, vad hände med de somrarna när du och jag var kungarna av ingenting från ingenstans? Nu faller snön och mörkret är en mördare som kräver varje kreativ tanke som vi någonsin tänkt, men du och jag dansar än. Ett krig, ett spel, en lek, ett skämt. Vi kunde aldrig enas ens om musiken.
Andas in och andas ut, orkar jag så orkar du."
Kommentarer
Trackback