Gick upp sex imorse. Duschade, fixade mig och satt redo och klar klockan sju. Klockan tickade på och vid tio gav jag upp hoppet på några timmars arbete. Det är väl sådär de dagarna man inte är bokad. Så himla mycket skönare om man vet att man har en hel veckas jobb framför sig. Då slipper man gå upp mitt i natten bara för att vara klar ifall de ringer. Nu låter jag minsann himla grinig. Så är inte fallet. Jag trivs helt okej och barnen är söta. Men ändå. Ett fast arbete vore ju något. En större lägenhet vore också något. Men ekonomin skrattar åt mig så fort jag tänker tanken. Så att, eh. Jag får ta dagarna som de kommer.