det verkar så enkelt, vännen. ändå är det så obegripligt svårt

Är på jobbet nu, trots noll sömn och rödgråtna ögon. Går runt i en bubbla, känner mig helt borta. Vill hem till täcket, men tvingar mig själv att vara kvar här. För jag vet hur jag är, det kommer sluta med att jag ligger på golvet igen. Har ingen lust med någonting egentligen, men ska se till att både städa Hedwig och tvätta ikväll. Allt för att hålla mig sysselsatt.

Beso.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0