Jag har aldrig sett någon dö förut. De sista andetagen, tystnaden som uppstår precis när allt är över. Jag trodde inte att smärtan jag känner just nu ens existerade. Det har bara gått några timmar men saknaden är redan ofattbar. Och även fast jag har varit på sjukhuset de senaste två dagarna, stått vid din sida in i det sista, så förstår jag inte vad som har hänt. Hur kunde detta ske?

Nu är du på riktigt den ängel du alltid varit. Jag älskar dig, obeskrivligt. Nu, som då, till sist och för alltid.