det hjärta som skulle bli ditt på något vis, det fryser nu sakta till is

Den vackraste stunden i livet var den när du kom och allt var förbjudet. Allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om, för det ekar i huvudet. Det blod som jag trodde var stilla, det fick du att rinna och den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna. Jag somnade den natten i tron på att allt var en del i en kärlekshistoria. Men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel,
när jag gav dig en gloria.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0