vi får inte vänja oss för då är allting förstört

Det har varit tungt och grått, jag är frusen än.
När livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen.

Och som du kanske redan vet, jag är oslagbar.
Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder.
Du är sval sen blir du het, du har känslorna kvar.
Dom här väggarna rasar och jag undrar vad som händer.

Du har dina moln och jag kan inte skingra dom.
Kan inte låta dom va.
Jag har mina ord som du sa.

Som du kanske redan hört, jag blir aldrig klar.
Du sluter dina ådror om du sätter dig och väntar.
Som du redan har berört, här är glimmande dar.
Välsignade december står för dörren och livet längtar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0