Som någon fin skrev - De människor Gud älskar mest, hämtar han hem först.

Imorgon har det gått två månader. Två månader utan dig. Utan din närhet. Utan ditt skratt. Utan din varma famn. Saknaden skaver, svider, krossar mig om och om igen. Besökte din grav för några dagar sedan och tände två ljus. Det fanns så mycket jag ville säga, men orden blev dränkta av alla tårar.

Du fattas mig.

the falcon cannot hear the falconer;
things fall apart; the centre cannot hold;
mere anarchy is loosed upon the world, the blood-dimmed tide is loosed, and everywhere the ceremony of innocence is drowned; the best lack all conviction, while the worst are full of passionate intensity.

surely some revelation is at hand; surely the second coming is at hand.

Skulle egentligen ha varit ledig idag. Toppen, tänkte jag. Då kanske jag äntligen skulle bli klar med allt plock i lägenheten. Men icke, blev ett pass i Nora istället. Fast jag gnäller inte, pengar är ju alltid bra. Får kriga med alla kartonger i helgen istället. Förstår fortfarande inte hur det kan vara så mycket saker kvar. Det känns som jag har fyllt alla skåp och garderober. Ändå står det kartonger kvar på golvet. Vad hände där? 

Lägenheten är i alla fall bra soft. Sextiosju kvadratmeter. 
Har kickat en ny soffa som rymmer fler än två personer. Har balkong och det allra bästa av allt - BADKAR. Helt insane. Jag älskar att bada. 

Imorgon blir det jobb på hemmaplan som vanligt, likaså lördag. På söndag ska jag sova ihjäl mig.

Värsting, det händer spännande saker i mitt liv. Igår fick jag nycklarna till en ny lägenhet. Just nu står det kartonger och påsar överallt. Hur i hela fick jag plats med alla dessa saker på 30 kvadrat?

I alla fall. Tog med mig mor och far till Örebro idag. Soffa, tv-bänk, köksbord och stolar stod på listan. Sedan fick mina bästa pojkar komma över och bygga ihop allting.

Det blir nog himla bra, fint och mysigt när allt är klart. Men, nu är det natt. Lägenheten känns gigantisk. Allt är nytt. Känner mig ensam. Har hemlängtan till min Hedwig.. Åh.