--
--
two roads split off from here and my life goes running in opposite directions. exaggerating the barrier between who i am and who i want to be.
note to self: i miss you terribly.
28:e april.
Efter att mor och far åkte hem igår så hade jag och Mattias myskväll. Vi fixade mat och kikade först på några avsnitt av Family guy. Efter det slog vi igång Paranormal activity 4. Jag är faktiskt ganska badass när det kommer till skräckfilmer, men den här fick mig att skita knäck. Alla Paranormal-filmer gör mig livrädd. Jag tycker spöken är så sjukt obehagliga. Det bästa med dessa filmer är att det händer så mycket läskigt, men man får aldrig riktigt se vad det är som orsaker det. Helt fantastiskt. I andra skräckfilmer så får man ju alltid se spökena, monsterna eller vad det nu är, vilket gör det hela ganska löjligt.
I bilen på väg till balen. Tänk att det snart är två år sedan. Fina Christofer, jag och fina Mattias.
meet me in chinatown for opium and tea
26:e april.
Åkte iväg till Kumla på förmiddagen. Mys med Williesessan och Emelie. W kan gå helt själv nu. Stora killen. Det är helt galet att han blir elva månader snart. Nästan ett helt år. Känns som det var nyss som E och B berättade att de väntade barn. Mosters älskling.
Vi tog sedan en sväng till Marieberg. Strosade runt lite, käkade hamburgare och strosade lite till. Innan vi åkte hem så införskaffade jag alla saker till min nya sambo. Två veckor kvar. Jag längtar så jag nästan spricker. En liten, lurvig sambo. Finaste. En katt.
Imorgon kommer mamma och pappa hit. Vi ska försöka koppla in tvättmaskinen som kom här om dagen. Känns hur skönt som helst att slippa kriga om tvättstugan.
Allt är relativt fint just nu. Jag mår relativt bra. Relativt.
--
paket från england.
i sandlådan där borta sitter alla herrar kvar.
in the clearing, i'm going to build me a palace of bone with wide open walls and an ebony throne, and all the broken children from every broken homes can come and live in the palace of bone.
Tisdag. Ny vecka igen. Varför går tiden så fort?
Jag har haft världens bästa helg. Födelsedagsfredagen blev himla lugn. Smulan kom hit med dåliga skräckfilmer och jag stod för rödtjut. Supermysig kväll. Var faktiskt inte sugen på något större firande - utgång eller liknande. 21 är väl ändå ingen speciell ålder? I lördags åkte jag hem till det positiva. Kalasdags för fulla muggar. Faster hade fyllt år och kusin blev hela 13 år igår. Så vi slog ihop tre flugor i en smäll. Fika och folk överallt. Jag fick en tvättmaskin. Heliga moder av presenter. Det trodde jag aldrig. Även presentkort på Ikea och Dohertys bok "Books of Albion" fanns i paketen. Jag är en mycket lycklig flicka just nu.
Så Ikea ska besökas så fort Libo har skickat hit målarmännen. Håller tummar, tår och allt tänkbart på att dom kommer hit snart. Vill bli klar här inne någon gång. Helst redan igår. I alla fall. I söndags tog jag med mig smulan till Örebro. Min gamla gymnastikförening hade uppvisning i Idrottshuset. Jag var som ett barn på julafton, helt klart. Så himla roligt att få se dom.
Over and out.
while there's still a fighting chance, can't you just get up and go and get away from this hollow romance, it's slowly binding us both.
Doherty sjunger i högtalarna. Det är som vanligt här hemma. Volymen är låg och låten långsam. Då och då kommer det favoritstycken, där jag inte kan låta bli att sjunga med. Textrader som ger mig gåshud. Han är fantastisk.
Det är kallt i lägenheten och utanför fönstret är aprilhimlen grå. Bara för någon dag sedan satt jag ute på balkongen, sög in varenda liten solstråle och hade förhoppningar om vår. Nu verkar den långt borta.
"Because you'll tell me what you want and I'll avoid it.
Tell it to the sick and to the damned.
Show me what you love, watch me destroy it.
For love just crumbles in my hands.
----
"
tankar i solen
Om åtta dagar blir jag ett år äldre. Tjugoett. Förstår inte riktigt själv hur det har gått till. Allt snurrar så fort, jag hinner inte med.
Livet som tjugoåring sög egentligen. Fina stunder med mina älskade vänner fick mig på andra tankar. Men överlag - ett värdelöst år. Det gör ont att du inte kommer vara med på min dag. Jag tror inte att det är förens nu som jag faktiskt förstår att du är borta. Hur kunde det bli såhär?
Jag älskar och saknar dig.
